Det känns bra i hjärtat att hjälpa till

Detta annorlunda år har plockat fram en laganda och kämpaglöd som har kommit väl till pass under krisen. Medarbetare har gjort frivilliga förflyttningar till andra förvaltningar för att erbjuda sin hjälp och göra en insats, både för kollegornas och medborgarnas skull. Det här är Erika Erikssons berättelse.

Erika Eriksson var på sin arbetsplats på näringslivs- och destinationskontoret, när ett mejl landade i inkorgen i början av coronakrisen. HR-avdelningen eftersökte medarbetare som hade någon typ av vårdutbildning, och som var intresserade av att hjälpa till inom socialförvaltningens verksamheter.

Erika är vårdutbildad i grunden och kände direkt att hon ville räcka ut en hjälpande hand och göra en insats. Efter bara några dagar blev hon erbjuden att hjälpa till med rekryteringsprocesserna på Varbergs omsorgs bemanningsenhet.

Arbetet innefattade genomgång av jobbansökningar som skickats in, telefonintervjuer och samtal för att ta referenser.

Kändes bra att få bidra

Erika Eriksson berättar att det har varit spännande att arbeta på en annan förvaltning, och roligt, om än lite nervöst, att testa nya arbetsuppgifter. Förhoppningen är att fler kanske vågar erbjuda sig att hjälpa till på andra förvaltningar om behovet åter skulle uppstå.

– Det är såklart alltid nervöst att kasta sig ut och testa nya saker, och innan man har lärt sig arbetssätt och hittat sin plats kan det vara lite skrämmande, säger Erika Eriksson. Men det är värt det. Det var väldigt givande att få känna att man hjälper till när hela samhället är i kris. Det kändes bra i hjärtat att hjälpa till. Och det var väldigt kul att få träffa nya kollegor och lära känna nya människor.

Stor laganda

Något som Erika tar med sig från sin tid på Varbergs omsorgs bemanningsenhet är delvis stoltheten över den insats hon gjorde, och delvis de många samtalen med de potentiella medarbetarna. Många av de Erika intervjuade var ungdomar som ville ge sig ut och arbeta och hjälpa till i krisen.

– Jag pratade med fantastiska ungdomar, nya kollegor och förmågor, säger Erika. Det gav mig hopp.

Inget ont som inte för något gott med sig, brukar det heta. Ur coronakrisen har en laganda och vilja att hjälpa till väckts, frivillig förflyttning eller inte. Och det ska vi alla, precis som Erika, vara riktigt stolta över.