Inkludering på avstånd

Kommunens inkluderingscentrum arbetar på olika sätt med målgruppen nyanlända, och för dem är det fysiska mötet oslagbart. Vad händer då när människor uppmanas undvika just detta? Kollegorna på inkluderingscentrum försöker finnas där för sina kunder, trots brinnande kris.

Det är många människor som har blivit påverkade av coronapandemin och de medföljande restriktionerna. Bostadsguiden Esther Yazirlioglu Arnardottir, kulturguiden Mawia Hussein Mohammed och integrationssamordnaren Linnéa Oom arbetar tillsammans på kommunens inkluderingscentrum, och deras arbete har förändrats rejält under året.

I mitten av mars pausade Sverige mottagandet av kvotflyktingar, och många familjer som befann sig i olika delar av världen kunde inte återförenas. Inresor sköts på framtiden, och osäkerheten låg i när överföringen skulle kunna återupptas. För de nyanlända som kom till Sverige precis innan pandemin har etableringen varit svårare än vanligt.

– Det är väldigt svårt att komma till ett nytt samhälle utan fysiska mötesplatser, säger integrationssamordnaren Linnéa Oom. Risken är att personerna som kommer blir väldigt isolerade när samhället är stängt.

I Varbergs kommun finns en del tillfälliga bostäder för nyanlända. Bostadsguiden Esther Yazirlioglu Arnardottir hjälper och stöttar i processen att hitta en varaktig lägenhet.

– Jag är väldigt beroende av fysiska möten, säger Esther. Jag ansöker inte om bostad åt människor utan är ett stöd genom att till exempel följa med på visningar och gå igenom bostadsansökningar. Den som vill ha hjälp bokar ett möte med mig och så stöttar jag med det som behövs. Jag märke snabbt följderna av corona, från en dag till en annan kom det i princip inga besök.

Ställa om och ställa in

Mawia Hussein Mohammeds arbete som kulturguide har också förändrats markant under året. Han har i uppdrag att stötta nyanlända i att hitta fritidsaktiviteter och att fungera som en brygga till det svenska samhället.

– Vi har kunnat genomföra några aktiviteter med fysiskt avstånd men vi har också varit tvungna att ställa in mycket, säger Mawia. Framför allt aktiviteter för vuxna har påverkats, och många som arbetar frivilligt med olika aktiviteter har valt att hålla sig hemma. Vi försöker planera friluftsaktiviteter, och tänker på hur de skulle kunna genomföras. Utmaningen är att hitta aktiviteter till alla målgrupper, även riskgrupper.

I inkluderingscentrums målgrupp finns en språklig, och ibland teknisk, barriär som gör att digitala lösningar kan bli svåra att etablera. I många fall behöver kollegorna finnas på plats för sina kunder.

– Det är svårt att ta emot människor på flygplatsen digitalt, säger Linnéa.

– Vi som anordnar aktiviteter behöver ofta vara närvarande, tillägger Mawia. Vissa saker går inte att göra digitalt, man måste träffas. Man ser på folk hur positiva och glada de blir av att ses, och nu får de inte träffas.

Information till medborgarna

Olika myndigheter har under pandemin försökt nå ut med information om vad som gäller. I det arbetet har det funnits utmaningar, inte minst gällande information på olika språk.

– Många fick information från sina hemländer, där situationen och åtgärderna var helt annorlunda än här, säger Mawia.

Linnéa, Mawia och Esther och deras kollegor på inkluderingscentrum har många kontakter med målgruppen nyanlända och har kunnat hjälpa till att sprida nödvändig information. Reaktionerna kopplade till pandemin har varit olika. En del har varit väldigt oroliga och inte velat lämna sina barn i skolan, några har isolerat sig och andra har levt ungefär som innan.

Oförutsägbarhet, flexibilitet och kreativitet

Linnéa, Mawia och Esther är överens om att oförutsägbarheten det gångna året har varit ansträngande. Ett exempel är mottagandet av kvotflyktingar, där tid för återupptagande hela tiden har varit väldigt oklart.

– Vi kunde inte avveckla verksamheten, vi var tvungna att vara på stand-by, säger Linnéa. Sedan i oktober är mottagandet igång igen men det är svårt att planera, och det gäller att vara väldigt flexibel.

Den annorlunda situationen har medfört många anpassningar, men också kreativa lösningar, uthållighet och flexibilitet.

– Även om det är kris och det är svårt har vi kunnat hjälpa till, säger Mawia. Samarbetet på arbetsplatsen har varit jättebra och jag har engagerade kollegor. Vi har varit väldigt kreativa.