Astrid på Skäret

Mitt i etapp 2 i Västerport ska Astrid på Skärets park ligga. Men vem var Astrid?
Sveriges första kvinnliga flygplatsvakt. En hårt arbetande kvinna som hela sitt liv bodde på Skäret vid Getterön. En personlighet med stort hjärta och viljestark som få.

Historien om Astrid är historien om en fighter och överlevare.
Astrid Linnea Henrietta Eliasson föddes 1906 i stugan på Skäret på Getterön i Varberg. Där levde hon hela sitt liv fram till sin död år 1987.

Hennes mamma dog i lungsot när hon bara var 8 år. Drygt tio år senare dog hennes pappa, båtbyggaren Sven Anton Eliasson.
Astrid fick börja jobba redan som barn, första sysslan var som fåraherde. Hon gifte sig ung, och fick efternamnet Bengtsson. Paret fick en dotter som dog vid, eller strax efter födseln. Paret skilde sig därefter och Astrid gifte aldrig om sig.

499 män och en kvinna

Hur påverkade det Astrid att uppleva så mycket sorg och övergivenhet när hon var barn och ung vuxen? Det vet vi inte. Vad vi vet är att 1936 tog Astrids liv en oväntad vändning. Getteröns flygfält byggdes och de behövde anställa en flygplatsvakt. 500 (!) personer sökte: 499 män och en kvinna. Kvinnan fick jobbet och Astrid Bengtsson blev Sveriges första och enda kvinnliga flygplatsvakt. Och rikskändis på kuppen.

Från tankning till dikesrensning

När man läser gamla tidningsklipp om Astrid handlar det ofta om att hon var klädd i uniform och flygplanshuva av läder och hälsade inkommande flygplan med en honnör. Men arbetet som flygplatsvakt var mycket mer – ett oerhört slit!!

Astrid ansvarade bland annat för:

• start och landning av flygplan
• tankning och service
• kontakt med trafikledningen i Göteborg
• skötsel av landningslyktor
• gräsklippning och stängsling
• rengöring av diken runt flygfältet (för hand)
• lagerhållning och administration

Dessutom hjälpte hon piloter och passagerare till rätta och ibland fick de sova över hos henne hemma på Skäret.

”Flygmamman”

Med åren blev Astrid Bengtsson en känd profil i Varberg. Flygklubben samlades ofta hemma hos henne innan de byggde en egen klubbstuga, och många lärde känna Astrid som den omtänksamma ”Flygmamman”. Hon hade ett starkt engagemang för både människor och djur och var känd för att hjälpa den som behövde stöd.

Astrid levde enkelt på Skäret. Getterön var just en ö - och Astrid, och alla andra som bodde här, fick ro i egen båt om de skulle till fastlandet och staden. Först när flygfältet kom till byggdes en väg till fastlandet, men någon väg fram till huset på Skäret blev det inte. Den fick Astrid ordna själv. Hon lyckades få vägfyllnad tippad i närheten av sitt hus och anlade vägen själv, bit för bit, med spade – och slit.

Fortsatte arbeta

På 1960-talet tog Astrid hand om två fosterflickor. Myndigheterna ansåg att hon var för gammal för att vara fosterfamilj, men Astrid överklagade och vann. Återigen blev Astrid omskriven långt utanför Varbergs gränser.

Astrid arbetade som flygplatsvakt i 33 år och pensionerades 1969. Inte slutade hon arbeta för det, i sju år jobbade hon med andra saker, bland annat som städerska på Domus.
Inte heller motgångar fick henne att ge upp. 1978 skadades hennes hus svårt av en brand. Den då 72-åriga Astrid mötte katastrofen med samma beslutsamhet som präglat hela hennes liv. ”Ah, jag bygger nytt”, sade hon till en reporter dagen efter branden.

Fest och rullskridskor

Astrid beskrevs som lång, smal och något manhaftig till sättet, men samtidigt mycket vänlig och omtänksam. Hon värnade om både människor och djur som hade det svårt. Hon kunde vara bestämd och höll sig ofta för sig själv, men när det var fest eller kalas var hon en uppskattad underhållare med stor personlighet och humor. Då kunde det hända att Astrid underhöll genom att ta på sig rullskridskor och åka. Skridskorna finns fortfarande kvar i huset, nätta svarta damkängor med hjul.

På många sätt var Astrid långt före sin tid. En frånskild yrkeskvinna som bestämde över sitt eget liv, redan på 30-talet. Men säkert fick hon också tampas med både ensamhet och skvaller på grund av sitt okonventionella sätt att leva.

Populäraste namnet

Astrid på Skäret dog den 20 november 1987. Hon hade levt sitt liv på sitt sätt, kanske är det därför människor fortfarande minns henne?
För att hennes minne lever råder det inget tvivel om. När det bestämdes att gatorna och parken i Västerport skulle få namn efter berömda Varbergskvinnor, var Astrid på Skäret den kvinna som föreslogs allra mest av Varbergsborna.

Epilog

2012 var Astrids hus nära att rivas. Det räddades av Galtabäcksskeppets bygglag som renoverade det och som sedan dess är dess förvaltare. Tack vare deras arbete finns Astrids röda hus fortfarande kvar på Skäret. Huset är en samlingslokal, här har till exempel hållits studiecirklar om Astrid, och klubblokal till bygglaget.

Den här texten bygger på de anteckningar som Lilian Pålsson på Galtabäcksskeppets bygglag samlat om Astrid Bengtsson genom åren, och som hon generöst lånat ut.

Tillbaka till startsida nyhetsbrev Länk till annan webbplats.