Tillgänglig utbildning och undervisning

Att organisera för tillgänglig lärmiljö innebär att utifrån barn och elevers behov och förutsättningar utforma pedagogiska, sociala och fysiska lärmiljöer som är i samspel med varandra. Syftet är att lärmiljöerna främjar barn och elevers utveckling och lärande.

I en tillgänglig lärmiljö har barn och elever förutsättningar att må bra, kunna lära och utvecklas. Barn och elever möter en differentierad undervisning utifrån deras behov och förutsättningar. Det finns pedagogiska strategier och stödstrukturer som bidrar till ökad delaktighet och att lyckas i lärandet.

Barn och elever bemöts av ett relationellt ledarskap och formativt förhållningssätt som främjar tilltro till den egna förmågan och gynnar lärande och utveckling. Förhållningssätt och metoder är väl förankrade i den värdegrund som beskrivs förskolan och skolans styrdokument.

En tillgänglig utbildning och undervisning som möter barn och elevers behov gynnas av samverkan med fokus på att skapa förutsättningar för lärande och utveckling. Utifrån ett hälsofrämjande och förebyggande arbete i samverkan med kollegor och olika professioner, skapas möjligheter att tidigt identifiera och undanröja eventuella hinder som påverkar barn och elevers lärande och utveckling.

Kollegor ska tillvarata varandras kunskaper och kompetenser i syfte att få en helhetssyn av barn och elever. För att skapa förutsättningar för lärande och utveckling kan bredare samverkan behövas, både internt och externt, och samtliga medarbetare har ansvar att reflektera över och ta initiativ till att utbildningen och undervisningen stödjer barn och elever.

Samverkan vid övergångar fokuserar på barn och elevers progression i lärande och utveckling med syfte att skapa en trygg övergång. Övergångar mellan skolformer eller inom en och samma skolform främjas av tydliga rutiner och en förståelse för varandras verksamheter. För att utgå från barn och elevers behov och förutsättningar ska nuvarande kunskap tillvaratas av den mottagande verksamheten och barn, elever och hem göras delaktiga i övergången.

Språk, lärande och identitetsutveckling är ömsesidigt beroende företeelser. Kunskap utvecklas genom språk och genom det kunskapande arbetet utvecklas barn och elevers språk och identitet. Att aktivt använda språket som resurs för lärande och identitetsutveckling innebär att undervisningen präglas av ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

I ett språkutvecklande arbetssätt används språket medvetet och aktivt som ett redskap för lärande inom alla ämnen och ämnesområden. Undervisningen erbjuder rikliga tillfällen till interaktion och varierade språkliga uttrycksformer. Det handlar inte om att förenkla innehållet utan om att kognitivt utmanande uppgifter kombineras med stöttning.

I ett interkulturellt förhållningssätt, med ömsesidighet och nyfikenhet för kulturella skillnader, betraktas flerspråkighet som en resurs som berikar lärandet. För flerspråkiga barn och elever som ska lära det svenska språket samtidigt som de utvecklar kunskaper inom olika områden är ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt särskilt betydelsefullt.